flamingdeer.blogg.se

Vad jag väljer att skriv om och prata om som slutreflektion är värdet av att inte avsluta ett konstprojekt.

 

När jag gjort egna konstprojekt så har jag aldrig helt och hållet gjort klart dessa, slutar alltid när jag är typ 90 % klar. Jag har förut tänkt att detta är ett problem, att jag är lat eller inte har tillräckligt med inspiration att avsluta vad jag påbörjat. Men nu när jag läst ämnesstudierna här på HDK så har jag ändrat min inställning. Vad är ett konstverks syfte efter att det är "klart"? Visst, det går att betrakta och ger personer upplevelser via tolkningar och om det är ett funktionellt konstprojekt kan det användas till dess syfte. Men är inte detta sant för att projekt som inte är helt klart också? När konst presenteras som klart har det förlorat det syfte det hade i relation till konstnären, konstnären är inte lägre i processen att skapa, att föda fram det som hens inspiration gett gnistan till. För mig finns det största värdet med konst i att skapa konsten, vilket antagligen är varför jag inte avslutar något, eftersom då blir konstprojekten på ett sätt värdelöst eftersom det är "klart". När konst är klart så övergår det från något levande, som är i en process av att födas och förändras till något solidt, permanent och låst i tid och rum... till och med dött, det är en sak att betraktas, säljas och värderas utifrån dess objektiva attribut. Allt i vår värld är undet konstant förändring, oavsett dess tempo, och precis som vi som individer förändras tycker jag att detta skall reflekteras i vårt skapande. Därför vill jag inte göra "klart" ett konstprojekt, för det går emot en av universums grundligaste principer av förändring, genom att det finns rum för utveckling och förbättring i verket hålls det levande.

 

Jag kommer ta med ett exempel för att illustrera min poäng.